Just nu vill jag bara agera ut alla känslor innuti, allt känns som kaos. Jag vill skrika, slåss, gråta, bli tröstad hata, älska, krama, vara ifred, sparka och lite till på en och samma gång.

Lillasyster har gjort inbrott hos pappa och jag trodde att jag hade förlikat mig med den tanken, jag troode att jag var som klar med det. Men så fick jag brev idag från tingsrätten om att jag är kallad som vittne. Där brast något....

Hur ska jag kunna vittna emot en lillasyster som betyder så mycket, som jag älskat och skattat så högt i min värld?? Samtidigt så ser jag en trasig pappa, den enda förälder jag haft... Jag älskar honom, min pappa!

Jag vill att hon ska åka dit ordentligt, få sitta av den tid hon förtjänar samtidigt vill jag att det ska vara som förut, att hon kommer hit och vi har myskvällar tillsammans. Känner mig så kluven att det gör ont.

Hur kunde det bli så jävla fel??? När hamnade min älskade lillasyster så långt ner i djupet?? Kommer hon någonsin tillbaka eller har drogerna tagit över för all framtid? Har hon någon framtid??

Och pappa då, min älskade lilla pappa, har inte han haft nog med motgångar i livet redan???? Jag lider med honom, önskar att jag kunde sudda ut det som nu hänt.

Jag känner mig ofokuserad och stressad.... Det får bli tidigt ikväll......

Byedå!!!!!!